En vanlig natt
I 3 veckor på raken hade jag sovit dåligt, och då menar jag DÅLIGT! 7 dagar vänt mig och vaknat mer än vanligt, och sedan gått på toa för att kroppen tyckte jag var vaken så lika bra gå på toa. Jag hade inga orsaker till att vara stressad, ingen medicinering eller dålig livsstil. För lite mer än en månad tillbaka hade jag dessutom börjat promenera 2-3 gånger i veckan och dragit ner på sockerintaget extremt... men en tanke vägrade lämna mig ifred.
Precis som för den 200:e gången tog jag en plastmugg från köket, suckandes, nästan motvilligt, en graviditetssticka från byrån och begav mig mot toan.
Trött och smått yrvaken satt jag surt på toaletten medan jag samlade in urin.
"Kan lika gärna få det överstökat, så vet jag ifall jag kan knarka ibumetin eller ej." Tänkte jag medan ytterligare en suck drog automatiskt förbi.
Jag drog upp förpackningen och doppade skiten. Insåg efter 3 sekunder att jag kanske borde räkna...
Jag kom till kanske 12,23 sekunder när ett andra streck dök upp. Ett ANDRA streck...
Jag spärrade upp mina ögon och började skaka extremt i mina händer. Pep halvhögt för mig själv medan ögonen fylldes av tårar.
"Det kan ju inte vara sant! Jag tar ett till stickprov, det var ändå 10st för 99kr!"
Snabbt torkade jag mig och ställde skakandes muggen vid handfatet. Tvättade händerna snabbt medan jag slängde en glad men Väldigt chockad min på mig själv.
Ett Andra streck igen, lika snabbt.
"HERREGUD! Jag är gravid!!! Vad ska jag göra?! Berättar jag för maken nu, eller imorgon?"
Ingen koll på klockan Huvudtaget kan jag säga, alldeles för upprymd och exalterad gick jag in i sovrummet, tände i taket och började väcka en till synes död make.
"Hunny, hunny!!"
Efter han saakta satt sig yrvaket upp och tagit på sig sina glasögon, började han titta på objektet i sin hand jag gett honom.
Jag stod och stirrade exalterad på honom och väntade en liknande respons som jag fick.
"Va.. vad betyder det?"
Mitt hjärta sjönk något och jag ansåg han vara urdum.
"Det är två streck, det betyder positivt."
Efter ytterligare några sekunder såg jag ett litet leende i det trötta ansiktet. Han reste sig upp och gav mig en kram. Mitt skakande kom smått tillbaka när jag började tänka vad testet innebar igen, men var mest överlycklig.
Jag gick runt i rummet, tog foto på testet mot väggen, sånt vanliga folk gör, medan han gick på toa. Kröp ner i sängen för jag blev lite kall. När han kom tillbaka sade han att han skulle försöka sova igen, jag förstod inte HUR han skulle kunna! Jag hade energi för ett maraton och sedan superstäda efteråt.
Det var då min käre make uppmärksammade mig på att klockan var 4.30 på morgonen. Oops!
Det lät förståndigt att försöka sova så vi sade god natt och han började snarka inom 1 minut igen.
Och där låg jag, fram till halv 7 på morgonen, alldeles för exalterad för att ens tänka på att sova. 🙂