Mer väntan
Sista dosen av pergotime är över och mer väntan återstår. Tillsvidare har effekten av pergotime varit väldigt ineffektiv och mer träff med gynekologen väntar. Läkaren hade semester maj-juni-juli; vem har semester så länge undrar jag. Hursom haver, måste jag nu boka in träff igen för att få allt att rulla.
Läkaren skojade inte när han menade att det här kommer ta tid, då tänkte jag inte att han menade förutom månaderna emellan vid semester och väntan på mens, även den slappa attityden som kommer från läkaren. För oss som par är det bråttom och jag vet att tiden enligt den biologiska klockan också. 5 år till 35, sen ska det börja "dala" när det gäller fertiliteten. Jag undrar över dalandet dock, när det redan nu inte verkar finnas något hopp.
Hoppet är just en sak som dalat något ofantligt sedan vi började se läkaren, och allra svårast att få igång igen. Det har gått så långt att jag börjat gnaga på idén om att jag aldrig kommer få egna barn. Vilket även leder till frågan om vårt förhållande kommer hålla och om jag bör hålla kvar honom, när han själv hade kunnat få egna barn med någon annan. Jag är orolig över att hans lycka ska bli krossad tack vare mig. Detta i sin tur hjälper inte min lust att orka.
Detta är bara verkligheten, antar jag. Det känns bara så himla tungt och ensamt.